Idag har jag varit på rep inför nypremiären av Magnus Ugglas monolog och musik nu på Orionteatern.
Ärligt, roligt, showigt och faktiskt lite sorgligt är mina sammanfattande ord om föreställningen. Naket är faktiskt ytterligare ett ord som dyker upp. För blir bjudna på en Uggla utan sina solbrillor som blottar sitt liv inför oss i publiken. Vi skrattar förvisso mest men stundtals fäller vi några tårar.
I sin fantastiska berättelse väver han smidigt in sina låtar, nya som gamla och publiken kan inte hålla sig ifrån att klappa och faktiskt sjunga med.
Detta var en repetion och några få gånger kom Uggla av sig, men det gjorde faktiskt ingenting. Han pratade då med oss i publiken och regissören nästan som om det tillhörde föreställningen.
Klädbyten var det några stycken och även där strulade det till sig från och till men jag är glad att jag fick se denna oslipade diamant av föreställning då den om möjligt kanske kändes mer intim och sann än när allt är polerat och klart.
Så Uggla diggare och även ni andra - det här är en föreställning värd att se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar